Jag är som sagt var nyinflyttad i norrbotten och känner naturligtvis inga människor här uppe förutom släkten och grannarna i byn. Så en dag tog jag mod till mig och mailade till en av de bloggare som jag följer, tyckte att hon verkade trevlig. Och tänk att det blev ett lyckoskott för idag ska jag åka till henne och fika.
Vem vet kanske trivs vi ihop?
Jag är fortfarande ganska förvånad att jag vågade men jag lär ju inte känna nån om jag inte tar lite egna initiativ ;)
Nu ska jag jobba lite till innan lunchen....
Helt rätt Mona.. Hoppas ni hade kanontrevligt. kram anki
SvaraRaderaTänk vad mkt man kan ha missat genom att inte våga ta intiativ. Först får man en tanke att göra si eller så men så kommer dom där tankarna; nja, kan man göra så? tänk om det blir fel??!!
SvaraRadera