Har funderat mycket på det här med relationer sista tiden. Vänner kommer och går i ens liv. Somliga stannar en kort stund i ens liv medan andra dröjer kvar ännu en stund.
Måste jag prata med mina gamla vänner regelbundet för att få ha dom kvar eller finns dom
där för mig ändå när jag kommer på besök, jag bara undrar?
Och är det upp till mig att hålla vänskapen vid liv eller ligger ansvaret hos hos oss allihop?
Ja jag vet att det är lätt att tänka "jag gör det i morgon" men när kommer den där morgonen
när vi tar tag i telefonen!
Tar vi inte våra relationer lite för självklara, skyndar genom vardagen och kanske glömmer
bort det som är viktigast, våra nära och kära!
Men det tar faktiskt inte så mycket av ens tid att slå en signal någon gång då och då. Så nu
ska jag filura på vem jag ska ringa imorgon.
Vem ska du höra av dig till, kompisen från skola eller bästa grannen kanske?
Tjingeling på er!
Jag tycker att man kanske inte behöver prata med varandra varje dag eller ens varje vecka för att behålla sin vänskap. Men när det bara blir att det är en och samma person som hör av sig så bör man kanske fundra på om det bara är vänskap från den ena sidan. Och hör man själv inte av sig så kan man nog räkna med att vännerna försvinner tillslut.
SvaraRaderaKram Madde
Ekte venner kan man möte veldig sjelden og det föles som man var sammen i går! De forsvinner aldri!
SvaraRaderaDet er venner som kjenner en og som vet alt om en, som stötter og er der uansett hva som skjer.
Det finner man ut, tiden viser!
Og de som ikke "finnes" der er kanskje ikke noen virkelig venn :)SJP