Idag är det 4 veckor sen jag opererade högra handleden.
Nåt som heter Karpaltunnelsyndrom. Det är visst ganska vanligt
på äldre tanter som jag (fast jag är ju bara 30, kommer nog aldrig
att bli äldre) så jag hänger inte riktigt med där.
De första 2 veckorna gick ju inte att göra nåt överhuvudtaget.
Det var ett helt företag att bara få på sig kläderna eller
besöka toaletten.
Men sen har det så sakteliga blivit bättre och se idag har jag
minsann lyckats jobba 3 timmar på raken.
Visst är det fantastiskt.......
Det får en att tänka efter lite, att få perspektiv på tillvaron.
Jag menar, för övrigt så är det inga större fel på mig (Åsa du är tyst).
Benen fungerar, jag kan dansa, springa (läs skutta), ja klara mig
själv helt enkelt....
Nej vi ska vara tacksamma för det liv vi har för det finns så många
som har det eländigt med kropp och själ som sviker ibland.......
Bra dagens sitat Mona! KLEM
SvaraRadera